Identifiering är det första steget. Barn som far illa visar det inte alltid med ord, men det finns tecken att vara uppmärksam på. Rapporten betonar vikten av att ställa frågor om barnets vardag, familjesituation och relationer – även när det inte finns tydliga misstankar. Samtal om uppfostran, trygghet och välmående bör vara en naturlig del av hälsoundersökningar. Ett särskilt verktyg som lyfts fram är THL:s screeningblankett för närståendevåld, som ger struktur åt samtalen. Även observationer av barnets beteende, kroppsliga tecken som blåmärken, frånvaro i skolan eller överdriven anpassning kan ge viktiga ledtrådar. Dokumentation i skoljournaler och hälsodagböcker kan också avslöja mönster som annars lätt förbises.

När ett barn berättar – eller när du misstänker att något inte står rätt till – är det avgörande att kunna agera med trygghet och empati. Trygga samtalssituationer är, där barnet får uttrycka sig i sin egen takt. Det betonas att stödet inte kan ges av en enskild yrkesperson – det krävs ett multiprofessionellt samarbete. Hälsovårdare, kuratorer, psykologer, socialarbetare och lärare behöver arbeta tillsammans för att skapa en helhetsbild och ett samordnat stöd. Även andra vuxna i barnets närhet, som tränare, grannar eller släktingar, kan spela en viktig roll. Föräldrarna behöver också stöd – genom rådgivning, familjeterapi och hembesök kan deras förmåga att ge trygghet och omsorg stärkas.

Förebyggande arbete är en central del av rapportens budskap. Det handlar om att bygga motståndskraft hos barn och unga innan problemen växer sig stora. Ett exempel på ett pedagogiskt verktyg som lyfts fram är ”Må bra-handen”, utvecklad av Mieli, som fokuserar på sömn, mat, motion, relationer och fritid. Hembesök och lågtröskelverksamhet är viktiga metoder för att nå familjer tidigt. Rapporten betonar också vikten av att skolpersonal får utbildning i att känna igen psykisk ohälsa, våld och försummelse – och att våga agera. Digitala stödformer som chattar, videosamtal och appar för ungdomar lyfts fram som ett komplement till det personliga mötet.

Effektivt stöd kräver samverkan. I rapporten föreslås att man arbetar med gemensamma klientplaner istället för separata planer i olika verksamheter. Tydligt ledarskap, ansvarsfördelning och regelbundna möten mellan yrkesgrupper är avgörande för att bygga tillit och skapa gemensamma mål. När alla aktörer arbetar tillsammans med barnets bästa i fokus, ökar möjligheten att upptäcka problem i tid och erbjuda rätt stöd.

Sammanfattningsvis visar rapporten att det finns många verktyg tillgängliga – men att deras effektivitet beror på att de används systematiskt, i samverkan och med barnets perspektiv i centrum. Det är först då vi kan skapa tryggare uppväxtvillkor för barn som lever i utsatthet. 

Rapporten är förverkligad inom ramen för Yrkeshögskolan Novias paraplyprojekt ”En bro till framtiden – förebyggande barnskydd och utvecklat barn- och ungdomsarbete”